i speak to ghosts and listen to echoes
Exhibited at Fönstret att Centrum För Fotografi, Stockholm 31 January - 7 March 2025
17 min, loop
The film explores water as a material as well as metaphor. The work aims to connect the story of my daughter’s caul birth to both small and large stories situated around water: hydrofeminism and how we are all bodies of water; caul birth and its spiritual implications and how in Old Nordic beliefs it is said to have the special ability to navigate between many worlds, that you are a safe keeper for seafarers; indigenous thinking of waters as planetary archives of feelings (my daughters american grandfather is a former Alaskan fisherman and closely connected to indigenous cultures). It can both be viewed as a poem and an experimental essay film, drifting between coastal imaginaries, storms, caul births, shipwrecks, ancestral reverberation, optics and what the camera sees.
(in swedish)
I filmverket i speak to ghosts and listen to echoes utgår Peter Norrman från sin dotters födsel för att fördjupa sin egen biografiska berättelse. I detta skapar han ett samband mellan det förflutna och nutid, och undersöker vatten som material och metafor.
Verket svävar mellan kustlandskap, stormar, födslar, skeppsvrak, förfädernas efterklang och optiskt seende. I filmen kopplar Peter Norrman sin dotters födelse i segerhuva till både små och stora berättelser kring vatten: hydrofeminism, den ”beslöjade” födselns spirituella implikationer och hur man i fornnordisk tro sägs ha den speciella förmågan att navigera mellan många världar. Konstnärens förfäder var sjömän, och i verket bidrar vatten som ett planetariskt arkiv av känslor.
Visuellt utgår filmen från processat och abstraherat material filmat under vatten. Men även sekvenser från ett långsamt men stormigt kustlandskap utanför Stavanger i Norge filmat genom ett fönster, vilket kopplas till Fönstret som utställningsplats.
Norrman är intresserad av de begränsningar som äldre digital teknik medför och de visuella överraskningarna som gör det digitala materialet mer intressant. Där blir kameran ett verktyg för en större närvaro och bearbetning av filmprocessen. Perception blir här också en del av filmen, och verket berättar på många sätt även om själva filmskapandet.
